Hedvig i USA

Kanske var dags för en uppdatering såhär 3 månader efter hemkomst. Förutsätter dock att ca 0 personer kommer läsa detta men jag tänkte att det passade bra nu när jag ändå bara sitter på en buss mellan Västerås och Uppsala och 3G:t inte riktigt levererar...Så vad har hänt? Hur är det att vara hemma igen? Längtar jag tillbaka? 

Jag måste påstå att jag fortfarande ÄLSKAR att vara hemma igen. Vilken många verkar tycka är lite konstigt eftersom jag har bott i ”drömmarnas land” och bara shoppat, solat, skrattat med mina underbara amerikanska vänner och levt ett glamoröst gossip girl-liv i ett helt år. Nja, så är väl inte riktigt ett utbytesår. Året var underbart och otroligt lärorikt men att riktigt kunna slappna av kunde jag inte göra förrän jag var på svensk mark igen. Att vakna i min säng, spendera kvällarna i en handbollshall, ha fredagsmys med familjen, fika med kompisar som verkligen känner en osv osv osv gör att livet blir lite lättare. 

Erkänner att det har varit lite tufft att komma tillbaka till mitt älskade Rudbeck. Inte skolmässigt, har acklimatiserat mig över förväntan, utan att komma in i en ny klass samtidigt som man ser sina gamla vänner beställa en vit mössa med deras namn inbroderat på framsidan och höra hur dem planerar studentåret. I svaga stunder har till och med en liten del av mig ångrat hela året. Vad mycket lättare allt hade varit då, fast vilken onyanserad människa jag hade varit. Jag känner stolthet över det jag varit med om och jag tror att alla föredetta utbytesstudenter någon gång tänker ”hur hade mitt liv varit om jag inte åkt”. Vissa kanske tycker att jag pratar om det som en större grej än vad det är. Jag var ju bara borta i några månader och sen kom jag tillbaka utan att någon större förändring skett hemma i Västerås. Men mitt utbytesår har ändrat mig som människa på så många plan och jag upptäcker nya saker med mig själv varje dag. Jag har fått nya värderingar och märker mer och mer hur inskränkt man blir av att stanna på samma ställe för länge. Alla människor skulle må bra av se världen genom nya ögon, lyfta blicken från småstadsbubblan och inse att det finns fler synsätt än de som är inpräglade i dig. 

Träden börjar gulna och pluggstressen kryper sig på så I guess mitt år är över. En tacksammare, smartare och lyckligare Hedvig är det som skriver sista inlägget på bloggen. Nu är jag framme i Uppsala. 

See y’all around.