Kanske var dags för en uppdatering såhär 3 månader efter hemkomst. Förutsätter dock att ca 0 personer kommer läsa detta men jag tänkte att det passade bra nu när jag ändå bara sitter på en buss mellan Västerås och Uppsala och 3G:t inte riktigt levererar...Så vad har hänt? Hur är det att vara hemma igen? Längtar jag tillbaka?
Jag måste påstå att jag fortfarande ÄLSKAR att vara hemma igen. Vilken många verkar tycka är lite konstigt eftersom jag har bott i ”drömmarnas land” och bara shoppat, solat, skrattat med mina underbara amerikanska vänner och levt ett glamoröst gossip girl-liv i ett helt år. Nja, så är väl inte riktigt ett utbytesår. Året var underbart och otroligt lärorikt men att riktigt kunna slappna av kunde jag inte göra förrän jag var på svensk mark igen. Att vakna i min säng, spendera kvällarna i en handbollshall, ha fredagsmys med familjen, fika med kompisar som verkligen känner en osv osv osv gör att livet blir lite lättare.
Erkänner att det har varit lite tufft att komma tillbaka till mitt älskade Rudbeck. Inte skolmässigt, har acklimatiserat mig över förväntan, utan att komma in i en ny klass samtidigt som man ser sina gamla vänner beställa en vit mössa med deras namn inbroderat på framsidan och höra hur dem planerar studentåret. I svaga stunder har till och med en liten del av mig ångrat hela året. Vad mycket lättare allt hade varit då, fast vilken onyanserad människa jag hade varit. Jag känner stolthet över det jag varit med om och jag tror att alla föredetta utbytesstudenter någon gång tänker ”hur hade mitt liv varit om jag inte åkt”. Vissa kanske tycker att jag pratar om det som en större grej än vad det är. Jag var ju bara borta i några månader och sen kom jag tillbaka utan att någon större förändring skett hemma i Västerås. Men mitt utbytesår har ändrat mig som människa på så många plan och jag upptäcker nya saker med mig själv varje dag. Jag har fått nya värderingar och märker mer och mer hur inskränkt man blir av att stanna på samma ställe för länge. Alla människor skulle må bra av se världen genom nya ögon, lyfta blicken från småstadsbubblan och inse att det finns fler synsätt än de som är inpräglade i dig.
Träden börjar gulna och pluggstressen kryper sig på så I guess mitt år är över. En tacksammare, smartare och lyckligare Hedvig är det som skriver sista inlägget på bloggen. Nu är jag framme i Uppsala.
Sista natten och jag kan såklart inte sova. Klockan närmar sig halv 4 och jag ska upp om 4 timmar. Det här är det mest känsloladdade jag någonsin har varit med om och tårarna sprutade när jag gav fotoboken som jag har gjort till min värdfamilj. Jag kan inte förstå att jag inte kommer spendera mina dagar i raleigh längre utan hemma. Jag kan inte förstå att jag ska gå på en vanlig svensk skola istället för att heja på the wildcats. Jag kommer alltså hem nu. Inte om 6, 3 eller 1 månad. Nu.
Flänger runt som en vante nu sista dagarna och känner att det kan bli kraschlandning nästa vecka när jag kommer hem men det är lugnt. Jag sover dåligt och det är så mycket blandade känslor att jag varken vet ut eller in. Det är så konstigt att människorna som jag har levt med i ett år plötsligt kommer vara på en annan kontinent om några dagar. Jag kommer sakna min värdfamilj så himla mycket. Det är först nu sista månaden som jag har börjat tänka på och uppskatta alla vardagsgrejer. Detta liv kommer inte tillbaka och det är först nu jag börjar inse det. Varje dag är det ett nytt hejdå och om bara 2 ynka dagar väntar det svåraste av dem alla. På måndag kl 11 ska jag alltså säga hejdå till min andra familj och jag gråter redan nu bara jag tänker på det. HATAR hejdån.
Men jag har haft 3 fina dagar i Asheville den här veckan iaf! Vi kom hem för ett litet tag sen och det är mitt i natten så jag borde sova för att vi ska upp tidigt imorgon också men jag känner att jag vill ha mina sista dagar uppe på bloggen så det struntar jag i. Vila kan man göra i graven (eller i Sverige hehe). Vi kom till Asheville i tisdags och checkade in på ett fint B&B. Onsdag var det ziplining och gå runt downtown, torsdag whitewater rafting och fredag(idag) tour på en turistbuss som pratade om the Biltmore och the history of massa hus/områden i Asheville. Sen till middag idag åt vi den absolut bästa steken jag någonsin har ätit.
Det var på ett hotell som ligger smack mitt i bergen som är väldigt fancy. Men alltså that steak!!! Och sen att det var till en helt fantastisk utsikt gjorde det hela snäppet bättre om det ens är möjligt. Så vill ni ha en matupplevelse, åk till Asheville, North Carolina. Utsikten från middagen.
Anyways.... Jag har bara vanliga bilder men ni ska få se bilder från the zipline and the whitewater senare när jag får dem.
Jag och Sheila på "turistbussen".
En kväll gick vi och kollade när Nina spelade in hennes radioprogram också.
Haha Shelia photobombing.
Imorgon ska vi upp tidigt som sagt för att åka iväg på ett lake party. Go-kart, tubing och annat kul! Såatte jag lär sova nu. Imorgon kväll blir det en hejdåmiddag med Jim och sen häng med familjen. Wääää only 2 more days.
Jag ska avsluta med något positivt. Vissa kan kalla det skryt men jag tycker att jag förtjänar det.
TADAAAAAA. I aced it. Till och med A i sculpture haha. Den enda jag faktiskt är lite stolt över att jag fick A i är English 3 Honors. Det ska alltså vara för 17/18 åriga native speakers på en högra nivå. För egentligen är inte det här så imponerande. Om man är i klassrummet och har högre IQ än en fiskmås så att man faktiskt kopierar läxan från hen bredvid än så får man ju basically ett A. Eller lite credit ska jag väl ha ändå, jag har ju faktiskt gjort alla proven själv utan fusk. Men U.S. History vet jag inte hur jag fick A i eftersom jag totally winged the final. Nu babblar jag bara på känner jag. Vi hörs kanske imorgon natt också.
Ingen vila här inte. Igår hade jag min sista shoppingdag i usa....:(((((( Det blev en hel del både till mig och till familjen så jag är nöjd. Jag och Grace åkte till en outlet mall och jag kan ju säga att jag kommer sakna priserna en hel del...
Jag var lite ledsen för att det var min sista gång på vs....MEN det va ju semi-annual sale så det va skoj.
När jag kom hem satte jag och Sheila igång med matlagningen för att det var vår farsdagpresent att laga vad dad ville ha. Han önskade sig svenskt så jag fick än en gång ta fram mina otroliga matlagningskunskaper.
Vi tyckte att vi lyckades riktigt bra. Det ända svenska var nog hasselbackspotatisen men men gott var det ändå!
Och här har ni dem, min fina värdfamilj (minus Monika för att hon är och jobbar på en farm).
Idag har jag börjat operation packning. Hittills går det över förväntan. Jag har ju även min räddare i nöden Grace som ska till Sverige i sommar så hon kan ta en hel extra resväska med sig. Idag åker jag även mot Asheville där vi ska göra zip-lining, whitewater rafting och träffa Nina för en sista gång. Jag kommer hem på fredag kväll, hela lördagen ska jag på ett lake party och sen söndag är det packa, sista minuten fixa och hejå-middag. Måndag=LÄMNAR RALEIGH. Glad/ledsen/panik/exalterad. Det är verkligen dags att åka hem snart!
Jag har ju varit i Florida en vecka med Lovisa och hennes värdfamilj!!! Det var helt sjukt bra och jag har fått göra så mycket roliga och häftiga saker som jag aldrig trodde att jag skulle få göra.
Jag flög ner i Söndags och så hämtade de upp mig på flygplatsen. Konstigt nog kändes det inte konstigt alls att se Lovisa igen, det va ju bara 4 månader sen sist haha. Därifrån åkte vi till Clearwater och gick runt och kolla lite i affärer/turistade oss. Sen åkte vi till en annan liten stad och mötte upp de andra i Lovisas värdfamilj och åt middag på en skaldjursrestaurang. Jag, Lovisa och Elian provade ostron. Jag och Elian gillade det men Lovisa tyckte det va ganska vidrigt.....
Sen åkte vi vidare till där vi bodde. Vi hade en golfbil på området som vi körde runt i. Vi tycker att vi är redo för körkort efter dessa parkeringar. Och haha...vad tycker ni om våra matchande outfits?
Vi har spelat minigolf. Gillar Lovisas stil skarpt!
DETTA. Alltså DETTA. Som jag sa till mamma, har ni någonsin vägarna förbi Tampa/Clearwater/Florida gör DETTA. Vi paddlade kajak i en helt kristallklar flod med exotiska djur, svingade oss ut i ett rep som Tarzan och ba njöt. Jag och Lovisa blev helt overwhelmed varje gång vi svängde och ba "det här är heeeeelt sjukt". Såklart går ju sånt här inte att fånga på bild men jag hoppas att min excitement gör det lite mer klart.
BUGSPRAY höhö.
Jag gör ett till inlägg istället, det blir för långt annars. Stay tuned.
And we're back. På onsdagen var det dags för en heldag på tha beach.
Solen brände och trots spf 80 brände jag ryggen....men havet var som ett badkar och vi spelade volleyboll och hade det skönt så inget klagande. På bilderna ser ni Jen, Lovisas snälla host mom, och hennes host lillasyster Kenzi.
Hahah pretty much the same right.
Torsdagen bestod av besök på Bush gardens waterpark. Vi spenderade 12 h där och mestadels i vattnet/på olika tubes så jag tog ju inga bilder. Riktigt roligt var det iaf. Vi avslutade det hela med beach-volleyboll i solnedgången. TEAM SACRIFICE.
Science museum. Blåsbilden var ett rum där man gick in och så fick man uppleva en tornado. Jag var påväg att tappa min mobil så hårt blåste det. Glasögonen som Lovisa har på sig är ett par som gjorde att man var "full" och så skulle man se hur bra man kunde köra.
Elian och Lovisa innan lunch.
Jag och söta Kenzi innan en BBQ som vi hade i en park i närheten. Sötaste ungen!
Riktigt härlig resa och jag har massa som jag inte ens har bilder på men jag är så tacksam för att jag fick följa med dem. Och så har man ju fått en stadig bränna också;)
Sista veckan i Raleigh är det fullt upp som vanligt. Jag ska shoppa, åka till Asheville, på ett lake-party och packa så vi får se hur mycket jag skriver här. Instagrammar nog mer. Packningen var det ja....ojojoj hur ska det gå....
Idag är det fathersday in the US så jag ska gå och umgås med min host dad.
Här ekar det visst tomt. Men så får det vara när man bara har en vecka kvar av hela sitt utbytesår. Nu ska ni få höra vad jag har haft för mig under tiden jag inte har suttit vid datorn. Det har nämligen varit alldeles alldeles underbart.
BRA GREJ NUMMER 1:
Jag var på konsert med Grace, Sarah-Catherine, John och Keegan.
Ja hehe, det var 100% country. Jag hade till och med cowboy-boots. Den ni.
Innan konserten hade vi tail-gating. Alltså picknick fast man sitter i sin baklucka, väldigt amerikansk och nice. Det var proppat med folk och alla lyssnade på countrymusik och taggade. För sen var det ju dags för själva konserten. Det var Chris Young, Lee Brice och Brad Paisley som spelade (de är jättekända, lovar).
Det var jättevarmt hela kvällen och alla stod och sjöng med. Alla texter handlar om trucks, beer, girls and God/Jesus så det är lätt att hänga med. En riktigt amerikansk kväll var det!
Ja men herregud va skönt. Det är Juni, 4 dagar till Florida och 20 dagar till Sverige. Lyckan är ju inte nådig.
Min första sommarlovskväll var extremt amerikansk. Vi gick nämligen på en rodeo. Cowboys, bull riding, barrel racing och hela paketet. Det var på gränsen till djurplågeri när de red på tjurarna som CLEARLY inte ville bli ridna på men tjurarna sa ifrån iaf. En cowboy va typ 2 cm från att bli trampad i ansiktet.....och en annan slog upp hakan...och en tredje bröt armen....men känner att de får skylla sig lite själva. Grejen går ut på att sitta kvar på tjuren i 8 sekunder och du blir då $500 rikare. Barrel racing är typ slalom med häst så snabbt du kan och det är det cowgirls som gör. Hela kvällen kändes lite som en film.
Sista bilden är han som nästan blev trampad i ansiktet.
Det hela var en rolig upplevelse och det var mycket hejande när någon klarade 8 sekunder. Jag blev nästan lite sentimental när nationalsången spelades, det var solnedgång och jag var omringad av cowboys haha. Kan inte fatta att jag lämnar USA snart.
Imorgon ska jag träffa en familj som funderar på att va host family nästa år och troligtvis gå på bio med Sheila. Och SOVA LÄNGE. Aaaaaa älskade ledighet.
I måndags hade vi soccer banquet som alltså är en avslutning för säsongen.
Här är hela mitt lag och våran assisterande coach Ellis. Vi fick personliga cupcakes med våra nummer på. Det bjöds på mat och så fick vi se bilder från säsongen. Det var sååå kul att träffa alla igen, lätt höjdpunkten med high school!
Sen gick vi in till the auditorium och där var det prisutdelning och tacksägande.
Hedvig från "the mighty country of Sweden", som mina coacher säger, och min kompis Marissa fick coach's awars. Sicken ära.
Jag med några tjejer från laget. Kommer sakna dem!!
Bästa coach Black skulle det ju såklart tas kort med.
Efteråt tog jag kort med vår lilla wildcat också. Här ser ni lite hur det ser ut inuti min skola också(som jag var i för sista gången idag).
Ove som man är så köpte jag inte lagbilden med jag tog kort på ett.
Sen fick vi en dvd med massa actionbilder från alla matcher också. Jättekul men fan va ful man är när man spelar fotboll asså....
Jag önskar att hela mitt lag kunde följa med hem och fortsätta spela med mig men jag får helt enkelt följa deras säsong via datorn nästa år. Så himla söta och snälla tjejer och jag är sjukt glad att jag fick spela med dem i år. Det va det.
Nu ni! Nu ska ni få en riktig bildbomb. I helgen har jag hängt mycket vid poolen så nu har jag en nice bränna men ni ska få se bilder från igår när jag åkte till Hyco lake med Grace, Sarah Catherine, Keegan och John.
Vi åkte ut med en stor båt och chillade runt. Lyssnade ENBART på country.
Här är Grace och hennes kille Keegan.
Wakeboarding.
Vattnet var som ett badkar pga en Power plant som ligger i närheten.
Sen kom vi fram till det läskiga/roliga/extremt amerikanska.....detta låg alltså på köksbänken när vi kom in. Jo men välkommen till mitt hus.
Killarna laddar upp.
Keegan lär mig hur jag ska sikta.
Min puls gick i 180 och mina öron gör fortfarande ont men kul va det! Jag sköt lite allt möjligt, både små bb-guns och större.
I did pretty well måste jag säga.
Sen sköt vi sönder en vettenmelon och lite burkar också.
Efter allt skjutande, båtande och badande lagade vi lite mat innan vi körde hemåt igen. Grymt bra dag!!
Idag har jag haft två finals och ikväll har jag soccer banquet. Imorgon är det sistasistasista dagen av high school och jag kunde inte vara gladare. Jag har så mycket att se fram emot i juni så vill inte va kvar i skolan en dag till! Nu ska jag plugga för sista gången på ett bra tag. US history final väntar imorgon. Just det, ska ju på rodeo imorgon också. Spännande!
Hej! Idag efter skolan hade de ordnat en liten fest för att tacka oss utbytesstudenter för det här året. Vi fick hålla tal och skriva i varandras yearbooks osv. Några grät och vi fick många uppåtpuffar från lärare/rektorer/föräldrar. Efter det bjöds det på cupcakes och så fick vi några presenter av våran mrs. Barnes. Hon är alltså vår syo som har hjälpt oss byta klasser och som har checkat läget med oss lite då och då bara för att se hur allt går. Det var jättekul att träffa alla igen och höra hur alla har haft det. Torsdag och fredag kvar sen finals måndag och tisdag sen finito. Måste kila. Ha det bra!
Nu tänkte jag skriva om något som förhoppningsvis någon utbytesstudent kan känna igen sig i. Det som kretsar i alla våras huvuden är veckor/dagar/timmar tills det är dags att sätta sig på planet hem igen. Å ena sidan har månaderna sprungit förbi och det känns som att vi nyss kom hit. Å andra sidan är jag en helt annan person nu mot vad jag var i början av augusti förra året. Jag är så otroligt tacksam för allt jag har fått uppleva under det här året och skulle inte byta det mot något. Jag har vuxit något enormt som människa och jag har fått en helt ny uppskattning till allt. Men nu till det jag egentligen skulle skriva om, att jag är livrädd för att komma tillbaka till Sverige. Jag är livrädd för att allt ska ha förändrats och jag är livrädd för att inget ska ha förändrats. För mig sattes Västerås på paus när jag åkte därifrån. Jag vet att alla gator kommer vara detsamma, att mitt rum väntar på mig och att gränden fortfarande finns kvar men vad händer med alla människor? Kompisar som tar studenten och flyttar till exempel. Det känns som att jag ska åka på semester till mitt eget vardagsliv och jag har nog aldrig haft mer blandade känslor inför en semester. Exalterad så jag spricker vet jag att jag är. Problemet är att jag inte riktigt kan greppa att det här snart är slut. Jag borde väl börja bli ledsen, eller? Jag får bara mer ångest av att andra utbytesstudenter gråter och säger att de skulle vilja stanna föralltid medan jag känner att det är helt ok att åka hem. Betyder det att mitt år var mindre lyckat än deras? Jag väljer att inte tro på det, jag vill inte tro det. Jag har haft ett fantastiskt år men jag vill tro att jag har ett fantastiskt liv hemma också som kommer bli minst lika bra som detta. Kanske kraschlandar jag när det är några dagar kvar eller när jag har varit hemma i en månad. Just nu vet jag inte, det enda jag vet är att jag inte är ledsen idag. Missförstå mig inte nu, det är inte så att jag skulle vilja åka hem imorgon utan jag känner att den tiden jag har kvar är ganska lagom. Men sen, om fyra veckor, då vill jag hem utan att behöva må dåligt över att jag inte är ett vrak som gråtandes önskar att jag fick stanna lite till.
I helgen bilade vi upp till New Jersey, 10 timmar<3 Där träffade vi släkt och gick på en thread ceremony. Det är typ en indisk motsvarighet till konfirmation. Vi klädde upp oss i finkläder såg jag kände nästan att jag passade in:
Under lunchen kom de runt och gav en blessings där av den röda pricken och blomman.
Vi bodde i Jersey City hos några släktingar som hade sötaste 4-månaders bebisen som jag fick gosa med. Tyvärr spydde han också på mig men det var det värt. Vi stannade även i Maryland hos moms bror och käkade middag och sånt. Mest tid spenderade vi dock i bilen, 20 timmar på 2 och en halv dag.7
Jag och Moni.
Barnet i mitten med vita kläder va han som hade the ceremony.
Idag är det memorial day så vi är lediga från skolan, yeeeeey. Imorgon börjar alltså min sista vecka på Millbrook. Finally sommarlov. Men först finals. Nu ska jag ta tag i dagen.
Hedvig heter jag, är 16 år och i augusti 2012 åker jag till Raleigh i North Carolina USA som utbytesstudent. I'm sooo excited! I min blogg kommer jag skriva om mitt liv på andra sidan atlanten och om mitt år som elev på Millbrook high, enjoy!
7
