Hedvig i USA

Sista natten och jag kan såklart inte sova. Klockan närmar sig halv 4 och jag ska upp om 4 timmar. Det här är det mest känsloladdade jag någonsin har varit med om och tårarna sprutade när jag gav fotoboken som jag har gjort till min värdfamilj. Jag kan inte förstå att jag inte kommer spendera mina dagar i raleigh längre utan hemma. Jag kan inte förstå att jag ska gå på en vanlig svensk skola istället för att heja på the wildcats. Jag kommer alltså hem nu. Inte om 6, 3 eller 1 månad. Nu.